mina30jag

1. Är det bra eller dåligt med elitklasser i grundskolan?



2. Vad är det värsta/sämsta/skitigaste jobbet ni har haft?



3. Hur ser ett bra ledarskap ut: Vilka egenskaper bör en ledare ha? (Jag tänker på Sveriges statsminister, men presidenter, generaler, vilka som helst i en ledande position går bra att spekulera om vad för slags kvalitér som krävs för jobbet.)



4. Vilken är världens bästa film? Motivera! (OBS! Notera singular, ental, listor må vara nödvändigt av personliga orsaker men försök hålla er till en film.)


5. Hur kommer ni att minnas Hjalmar Strömer? (Här kan man troligtvis bara spekulera, eftersom det bara har en gått en kort tid sen vi slutade.)





Ni behöver definitivt INTE diskutera alla fem punkterna (men ni får gärna göra det), det räcker gott och väl med ett av dem. Förutom första punkten så har jag försökt tona ner det politiska. Nummer tre tycker jag bör vara generellt: Tänk inte för mycket på Sahlin, Reinfeldt etc., även om de kanske har vissa ledaregenskaper som är värda att nämna. Tänk hellre mer övergripande, vad exakt vill vi ha av en ledare?


Kanske ni har några andra diskussionsämnen som kan vara värt att föras på tal? Var inte rädda för att ställa obekväma/kontroversiella eller rentav banala frågor. Har man gått samhälle så bör man vara beredd på att diskutera allting! :)
 

Det var roligt ett tag här på bloggen, det kändes som om vi fortfarande höll den vid liv. Låt inte lågan slockna! Det är nu snart den spännande tiden börjar, då vi alla på ett eller annat sätt börjar på en ny kula i våra liv (ursäkta klyschan, men det lät så amerikanskt att skriva "börjar på ett nytt kapitel i våra liv", men det är faktiskt i de banorna vi rör oss mot. Ett fullständigt (i alla fall ett försök) kliv mot vuxenlivet, vare sig vi vill det eller inte. Mognad verkar inte vara demokratiskt, utan naturlig (?)). Om det inte blir någon mer aktivitet här på bloggen så är jag rädd för att jag bara kommer att publicera en massa svammel inom en snar framtid. Jag bara varnar er... ;)


Mvh Anders

Av aporna… nej så var det inte. Men hur gick det mina pappersnäsdukar? Jag bad ju om pappersnäsdukar! Nåja, jag antar att Nietzsche får duga, fast vad hände med Stephen King? På solstrålarna rider Einstein, eller var det tiden?
   Av aporna kommer människorna, så sa Darwin, eller hur?
   Sa han inte det?
   Nähä, okej då. Men om vi säger såhär: Jag kommer hem en dag, och jag upptäcker att kaninerna är borta. Spårlöst försvunna. Vad gör jag? Självklart är det grannens fel. Det är deras hund som har gjort det, helt klart. Vad kan det annars vara? Studiestress? Under ett sommarlov? Nej, nejnejnej. Men grannens hund är ganska gammal och sliten, och så är den inomhus större delen av tiden. (Vart fan är de där pappersnäsdukarna?). Okej då, jag antar att kaninerna har rymt. Snurre fick en uppenbarelse, precis som Fiver i Watership Down. ”En stor fara kommer att hemsöka oss”. Turba insåg genast allvaret hos Snurre och tillsammans rymde de.
   Än sen då? Låt de fly, tänk om jag inte bryr mig.
   Tänk om jag inte bryr mig…
   The fittest survival, de bäst anpassade överlever. De svaga slås ut, de starka lever kvar. (Där är pappersnäsdukarna!) Vad ska en människa kunna lära sig från Nietzsche och Darwin? Bli stark, överlev dagen, för vidare ditt genetiska arvsanlag, bli den du är, bry dig inte om samhället. Hur kunde Hitler misstolka det där? Ja just det. Rasismen i samhället. Javisst. Alla matades med rasism och nationalism. ”Vi är goda, judarna onda”. Jag förstår.  
   Jag undrar hur det är i Umeå. Har bara varit där en gång. Många björkar, många vägbulor. Jag undrar hur det kommer att vara att arbeta som lärare. Kommer jag att gå under eller kommer jag att klara av det. Efter fem och ett halvt år på universitetet har man väl tillräckligt med auktoritet för att tysta ner vilken tonåring som helst, eller hur? Fast kanske inte.

Ungjävel, jag förbannar dig!
Länge har jag plågats
av din acne.
Nu måste jag
ge dig IG.
Åh, ungjävel, tro på mitt ord:
Jag är starkare än dig.
Jag är starkare än dig.
Jag är starkare än dig.

Och så valet. Ja, första valet som myndig. Centerpartiet sitter i regeringen. Mona Sahlin leder oppositionen. Jag kan inte låta bli att bli rädd när hon (Mona Sahlin) syns på TV-rutan. Det mörka håret, den feta hyn, dubbelhakorna, ögonen, rösten, vissheten om att denna La Diabla kan bli Sveriges statsminister. Det är så att man kan ty sig till Gud. Vad har de Rödgröna för alternativ? Vanlig hederlig socialism? Ta från de rika, ge till de fattiga? Egentligen borde man göra som Obama gjorde, ja, exakt som Obama gjorde. Men den svenska indolensen/likgiltigheten försvagar mig. Jantelagen. Må den som skrev Jantelagen dö en plågsam död, och om denne person är död, så förbannar jag dagen då han/hon föddes. Men det vore att sjunka ännu lägre, och bli ett offer av sällan skådat slag.   

-          You have lost a lot of weight.

-          Thanks, I’m on Atkins…  not the diet – The widow!

Är jag tjock?
Ja, men bara litegrann. Jag har lite muskler också, gömd bakom allt fett.
En ryggsäck! Jag måste skaffa mig en ny ryggsäck! Fast det är inte så bråttom. Det finns gott om tid till det. Eller gör det det?
Allt är relativt, var det inte min kära Einstein som sa det? Tiden är inte ett absolut, den kan böjas och tänjas, i teorin.   
Hjälp mig!
Javisst, där kom det. Patetiskt.
Hjälp mig.

Skrivarkursen? Ja, den var väl trevlig. Enda killen bland sjutton tjejer ;)
Nja, riktigt så kul var det inte. Allt de snackade om var Twilligt, och Harry Potter. Vi hade en kristen människa ibland oss, som pratade mycket om religion. Alltid intressant med en troende, de är sällsynta nowadays. Det störde mig dock att det var två tjejer som var antingen lika långa som mig eller snäppet längre. Det enda man får klaga över i livet är sin längd, och det i sig själv är så fånigt att klaga över.
Pär Hansson. Så hette han. En riktigt Norrlänning, tystlåten och känslokall, men en jävel på att läsa upp dikter. Jag hittade alla hans fyra böcker på biblioteket i stan. Jag övervägde att låna dem, men det kändes… för personligt. Det är dags för mig att ta itu med klassikerna, de riktiga klassikerna.

Apocalyps now – Redux. En överväldigande krigsfilm. En resa till det inre, en psykologisk odyssé. Varvat med explosioner och dödande, och helikoptrar. (Robert Duvall is da FUCKING MAN!).

(- I love the smell of napalm in the morning. It smells like… Victory.)

Hur går det med pengarna?
Håll käften. I’m working on it. Studielån, bostadsbidrag, you name it.
Vad fan hände med min bok? Insåg jag att den var dålig? Största självinsikten jag gjort på åratal. Nåja, på Vulkan är de inte kräsna. De tar emot allt. (Eller gör de det?) Ett nytt romanprojekt? Det är i alla fall nödvändigt, oavsett om jag vill det eller inte. Frågan är om den ska vara sammanhängande eller inte. Den lär väl sälja bättre om man kan läsa den, troligtvis.     

Vad är det här för ett inlägg? Tja, det är mitt inlägg.

[Några patetiskt skrivna texter följer senare, var snäll och inte bry er om dem]

Madelene! Christer! Robin! Kära Christoffer! Jag behöver filosofiskt/politiskt mothugg, eller i alla fall en slags diskussion, en debatt, om vad som helst! Kärnkraften, livet efter döden, är det rätt att grubbla sig fri från ansvaret att ta hand om sina medmänniskor, förtjänar Obama verkligen fredspriset? Kommer jorden att gå under 2012 (nej) vad ska vi göra till dess? Kan man tro på någonting överhuvudtaget?

Har någon spelat rappakalja? Jag kan i alla fall avslöja för er att Brixtal, lägg ordet på minnet, Brixtal, är mått på apelsinsaftens sötma. Lyssna på den förklaringen igen: ”Mått på apelsinsaftens sötma”. Det är rentav poesi. I alla fall kändes det så när jag läste upp det.
Apelsinsaftens sötma…

Påstående: Liberalism är den enda rättvisa ideologin.

Motivering: Av alla ideologier är liberalism den mest rättvisa, helt enkelt eftersom den är den minst orättvisa av dem alla! Vad är det då för rättvisa jag pratar om? Jo den demokratiska rättvisan, nämligen att alla människor är lika mycket värda, att alla bör ha lika mycket frihet i den benämningen att de inte blir utsatt för tvång emot sin vilja på ett olagligt sätt, att t ex staten inte agerar orättvist mot en särskild grupp av människor. Att orsaka harm, skada mot andra människor bestraffas med hjälp av en polisliknande myndighet. Staten är den enda som har monopol på våld. Alla är lika inför lagen. Alla (Myndiga? ja, vi säger alla myndiga personer, och alla som är lagliga medborgare i landet) får rösta. "One man, one vote!".  Liberalism uppfyller allt det här, sedan kan vi diskutera vikten av allmänna skolor, allmänna sjukhus, och allt som skulle innebära att staten tar betalt av invånarna för att finansiera dessa "institutioner". Liberalismen är för detta endast om alla som ska betala för det är med på det. Vill någon inte vara med och betala för det, så ska han eller hon inte behöva betala för det. Han eller hon får dock ingen tillgång till dessa "allmänna institutioner", men exakt hur man ska portförbjuda honom eller henne kan bli svårt att lista ut, särskilt om det är flera som inte vill betala. (Vill man ha en stat som kontrollerar alla invånarna? "Storebror ser dig!") Majoritetsval kanske? Folkomröstning! Vill majoriteten ha allmänna saker så blir man kanske tvungen att inför dem. Men hur ska man göra då? Det finns ju fortfarande människor som inte vill vara med och sponsra dessa "allmänna institutioner". Ska man tvinga på dem majoritetens beslut? Kan majoriteten tvinga minoriteten att följa deras (Majoritetens alltså) vilja? Men det går ju stick i stäv med liberalismens ideologi om att inte påtvinga en särskild grupp av människor saker (typ skatter, reformer) som går emot deras egen vilja och frihet. Vi skrotar allt det allmänna, låt alla få klara sig själva, det enda vi tar ut i skatt är för att betala poliser, politiker, domstolar och dylikt rättväsende som krävs för att uppnå den minimala staten. För det rättvisaste är nämligen att inte tvinga någon annan att göra något som han eller hon inte vill (så länge han eller hon inte bryter mot lagen vill säga och hamnar under polisens arbetsuppgifter: ta hand om brottslingar etc.). Det rättvisaste av allt, eller som jag sa tidigare det minst orättvisa är att låta alla människor få göra precis vad de vill, så länge de respekterar andra människors fri- och rättigheter, exempelvis rätten att leva. Allt förutom det, t ex att utjämna klyftor och ekonomiska skillnader, måste ske på ett sådant sätt att båda de berörda parterna är med på det. Det får inte vara en transaktion som bara gynnar den ena och inte den andra, om inte båda två är med på det givetvis. Ett fullkomligt medgivande, ett slags godkännande, från båda sidor, måste vara ett absolut kriterium för att legitimsera transaktionen´, enligt liberalismens ideologi.   

Motargument till varför liberalismen inte är en (eller den) rättvis(a) ideologi(n):

Fyra personer går in på en bar.

A: Jag föreslår att vi beställer in lite Närke Stormaktsporter och delar på. Den är objektivt den bästa ölen som finns här och rankas högt i alla internationella mätningar.
B: Nej, vänta nu... Jag är inte alls intresserad av att ta en sådan chansning på en öl från ett mikrobryggeri som jag aldrig smakat förut. Om vi alla tänker oss att vi satt bakom okunnighetens slöja och följer den maximin-princip som Rawls formulerat så hade vi enats om att vi bör beställa den öl som har lägst risk att verkligen smaka skit; det säkraste kortet helt enkelt. Därför är det uppenbart att vi alla bör beställa en Brooklyn Lager. Då vet vi med säkerhet vad vi får och alla blir åtminstone halvnöjda!
C: Men herregud, släpp sargen! Det är uppenbart att vi bör beställa öl som ger oss störst samlade lycka. Vi får helt enkelt ta väntevärdet av nyttan med en viss öl, minus kostnaden av ölen i fråga. Vi behöver alltså en god, men prisvärd öl. Efter att ha räknat lite grann på det här är jag övertygad om att vi bör beställa lite Bredaröbitter; en bra öl till ett rimligt pris.

D: Eller, så kan vi ju alla beställa det vi själva vill ha och låta alla andra göra detsamma? Jag menar, det är svårt att objektivt fastställa vilket öl som passar oss som grupp bäst, och kanske är det till och med så att vi själva vet bäst vilket öl vi vill ha?

A, B & C i kör: ÄR DU HELT DUM I HUVUDET?

B: Tänk om någon av oss väljer något dåligt medan resten väljer något bra? Hade du velat sitta i den situationen? Nej, just det! Det är bättre att eliminera den risken än att du, din själviska djävel, ska få välja så att du blir nöjd. Vem tror du att du är egentligen, din osolidariska pokémon?!
C: Lyckan står faktiskt över din egoism, och eftersom människor uppenbarligen är irrationella så tror jag knappast att vi kan låta alla beställa öl hur som helst. Hur skulle det se ut? Bättre då att ge de irrationella en rejäl knuff i rätt riktning.
A: Jag håller ju inte med vare sig B eller C om deras kriterier, men jag håller med om detta: Det är bättre att vi alla solidariskt enas om vad som är rätt och fel och sedan beställer öl tillsammans. Vi är faktiskt mänskliga varelser; vi behöver sociala band och gemenskaper. Man kan inte flyta omkring som en ensam atom och bara dricka den öl man själv är sugen på för tillfället! Ingen man är en ö!

D: Well, vad jag sa var inte början på en diskussion, det var avslutandet av en. Det var ett konstaterande. Jag kommer beställa vad jag behagar beställa och ni har ingen rätt att hindra mig. Jag skadar ingen, och hindrar inte er från att fortsätta med er kollektivistiska grupporgie.

A: Men om du nu var så osäker på vilken öl som var godast och vilka kriterier som var rätt, hur kan du då vara så säker på att du har rätt att göra som du vill?
B & C: EXAKT! Vad säger du nu då?

D: Jag kanske inte är 100 procent säker på att det är moraliskt legitimt, men vad är alternativet?

A: Alternativet är att du gör som vi säger.
B: Vi är fler än du, och majoriteten har alltid rätt.
C: Dessutom är vi starkare. Så nu gör du som vi säger, annars...

D: Ok... so let me get this straight. Ni tycker uppenbarligen att det är ok att vi slåss för att påtvinga andra er egen uppfattning. Då kan ni ju rimligen inte förhindra mig den rätten heller. Vi får väl helt enkelt slåss om saken!

PANG! PANG! PANG!

Den frihetliga Mr. D sänker kollektivisterna en efter en, beställer en Budweiser (objektivt inte särskilt bra, knappast den öl med högst lägstanivå – vissa skulle säga att den har en låg nivå redan från början – och definitivt inte den öl som hade maximerat gruppens nytta, men den öl som Mr. D själv kände för av hans egna, privata, skäl).