Hur gammal är du?
Vi började en ny kurs i måndags i lärarprogrammet. Det var äntligen dags för ämnesstudierna, Svenska. Som på alla kurserna jag hittills har läst blev vi uppdelade i olika grupper. I min grupp på fem personer hade vi en runda igår där vi presenterade oss själva. En av tjejerna säger att hon är 33, en av killarna är 21, en annan kille är 27. Den andra tjejen kommer jag inte ihåg hur gammal hon var, jag tror att hon också var 21. Så blev det min tur.
19 år.
Hon som sitter mitt emot mig, som jag kommer att ha som kurskamrat troligtvis hela terminen, är 14 år äldre än mig. Det är ju en helt annan generation, sjuttiotalist till och med när jag tänker efter. Och nu sitter vi här, och ska ha samma övningar, samma föreläsningar och seminarier, precis som om vi hade gått i en skolklass på gymnasiet.
Är det inte sjukt?
Men jag måste säga att jag trots den stora åldersskillnaden tittade runt och insåg att även om jag var yngst av alla, så spelade det faktiskt ingen roll. Spelreglerna är lika för alla, och ålder är inget hinder för framgång, eller hur nu ordspråket ska formuleras. I och med att vi alla läser samma kurslitteratur och får samma skrivuppgifter, och alla i kursen är läskunniga och behöriga till programmet, så ska det inte vara några problem, oavsett ålder. Men just den där tidsskillnaden har jag svårt att släppa. 14 år. 14 år mer än mig har hon vandrat på jorden, upplevt, erfarit, innan jag ens föddes. Jag tror att en till sak gör att jag fäster så stor vikt vid skillnaden. Mina tvillingbröder fyllde 14 år i januari. Hela deras liv kan alltså personifiera skillnaden.
Nu kanske ni tycker att jag ältar samma sak om och om igen, och det gör jag väl kanske. Poängen med det jag har skrivit är väl att det är en intressant upplevelse, eller rättare sagt en ganska annorlunda upplevelse, att sitta i ett klassrum och bli undervisad tillsammans med människor som kan vara dubbelt så gammal som en själv, och att man på ett sätt är likställda; att inom just det här området, den här kursen, vet man lika mycket eller kanske till och med mer än folk som är så mycket äldre än mig. Det är intressant hur lite ålder spelar roll när det gäller sökande av kunskap. Det är aldrig försent att lära sig.
I brist på annat
Jag har ingen ursäkt annat än att jag inte kan sova och väldigt gärna tycker om Humons serier om SatW*
Authors note: You can read all the SatW comics here http://satwcomic.com/
The most obvious joke here is of course the American media’s fear of nudity while not really caring about violence.
But there’s also a hidden joke about Sweden’s past. In the old days all countries used torture, but the Swedes were notorious for it in the North. How they turned Scania Swedish is downright nightmare fuel. They would torture guerrilla soldiers to death, kill their families and wipe out whole villages who supported them. Maybe there’s a reason why Sweden is the only one not scared of Åland.
Today Sweden is pacifist, so he only gets his morbid jollies from scary ass games like Amnesia: The Dark Descent. No, I didn’t play the game. I let this brave woman do it for me http://www.youtube.com/watch?v=vhfTnxG7lLY
Yes, Iceland wants it for his collection.
*Scandinavia and the World
