mina30jag

Jag vet inte alls vad jag ska tycka om julen, eller rättare sagt har jag ingen speciell relation till denna högtid. Jag har aldrig, som Erica Carlsson, varit fanatiskt galen i allt vad julpapper och granbarr heter, men jag har inte heller hatat julen, som min vän Sara Lundqvist.

Sara avskyr julen för att hon tycker det är så mycket bök med allting. Det ska fixas paket, lagas mat, städas, köpas nya kläder till julaftonskvällen, bakas kakor och bullar i drivor, tittas på julkalender, byggas pepparkakshus, drickas glögg och alla ska vara glada och trivas. Det är bara en massa måsten som folk förväntar sig att man ska uppfylla. Traditionerna har blivit till krav som marknaden utnyttjar till max. Allt kommersialiseras och hysterin är ett faktum. Vart tog den lugna fridfulla julen vägen där poängen var att umgås?

Erica å andra sidan tycker julen är det mysigaste som finns. Att få baka, fixa och dona är det bästa som finns och hon älskar stämningen som infinner sig när hon får göra dessa saker. Hon lägger ner mycket tid på julklappar och gillar att knåpa på vad som passar vilken person. Allt det som Sara anser vara krav tycker Erica är saker som höjer stämningen. Vissa kan det vara stressigt ibland men det är så väl värt det när man får resultatet.

Min personliga syn på julen är att jag håller med båda. Visst tycker jag julen är mysig men stressen kan ibland ta överhanden och det är synd. Julen är den mysigaste högtiden egentligen, det är mörkt och murrigt. Man är inne i stugvärmen och tänder ljus som lyser fint mot allt rött som tas fram. Granen gör att mysfaktorn går genom taket. Farmors omelett och Janssons frestelse, rödbetssallad och gravad lax, all mat är i princip god. Bara man slipper äta den fjorton dagar i rad efter julafton. Och julgodiset sedan, finns det något bättre än ischoklad som smälter på tungan? Eller pappas knäck som fastnar i tänderna, helt fantastiskt!

Tyvärr är det ju så att fokus idag är lagt på julklapparna och framförallt priset på dessa. Barn är fruktansvärt bortskämda och ska bara ha och ha och ha (ja, jag kan räkna in mig i den skaran). Poängen med jul nuförtiden är att få, inte att ge eller bara att ta sig tid att umgås. Man ska istället skriva önskelistor för att önska sig det dyraste och nyaste prylarna. Det jag menar är inte att vi ska slopa julklapparna, absolut inte. Jag tycker att själva tanken är väldigt fin, att man vill visa människor att man uppskattar dem med en gåva. Grejen är bara det att julklappsgivningen har gått överstyr. Barn uppskattar inte det lilla utan tittar istället på vad alla andra fått och bli avundsjuka och ledsna. Precis vad meningen med julen inte är. Jag tycker att det är viktigt att vi inser att det är det lilla som räknas. Ordspråket ”det är tanken som räknas” är faktiskt inte alls så dum.

Man kanske ska ta en helt julklappsfri jul ett år? För att visa att det kan vara lika mysigt ändå. Faktum är ju att den största pressen ligger just på julklapparna och skippar man dem bör man alltså slippa en stor del av stressen. Då kan man ta sig mer tid att bara vara och mysa precis så mycket som man känner för. Det kanske innebär ingenting alls, men då har man ju bestämt det själv så då spelar det ingen roll.

Än en gång vill jag påpeka att jag inte tycker att man ska avskaffa julklapparna helt. För det kan vara väldigt roligt att ge bort saker som man märker blir uppskattade. Eller att få saker som man länge velat ha, eller kanske inte ens visste att man önskade sig. Roligast är ju när man märker att personen har tänkt efter en stund på vad som verkligen skulle passa mig, något som jag skulle gilla eller behöva.

Jag vet egentligen inte vad jag vill få sagt med denna text mer än att jag gillar julen mer än Sara men inte lika mycket som Erica. Så nu ger jag upp.

GOD JUL MESEKNUL(L)! (förlåt bobo)