mina30jag

Ännu mer svammel, kort sagt. Vill ni inte läsa så behöver ni givetvis inte det heller. Förhoppningsvis så ska de vara lättare att förstå än förra gången.
Håll till godo!

Ge pengarna de män dem förtjänar! Pengarna har inte kommit hit på en gräddfil, de har fanimej arbetat sin väg till toppen. Ska vi då låta vilka män som helst få pengarna? Nej, pengarna är på tok för viktiga och värdefulla för att behandlas som smuts. Ge därför pengarna de män som dem förtjänar. Det är pengarna som styr världen. Männen är pengarnas slavar. Att en man äger en peng eller flera pengar är oacceptabelt. Det strider ju mot naturens ordning! Tvärtom så är det pengarna som ska få män. Varje sedel, varje mynt ska få tilldelat ett visst antal män. Ju värdefullare peng, desto mer män. Endast så kan rättvisa skipas.

De humanistiska kapitalisterna lider av en post-traumatisk stress ända sedan den stora börskraschen anno 2008 vars kallblodiga slakt på riskkapitalet skrämde bort alla slösare och väckte istället snåljåpen inom oss som gör att girighet når en ny nivå av sparande och ekonomiskt utsugande vilket är exakt samma tankegång som genomsyrar de kommunala samhällena vars mål är att bli finansiellt oberoende av staten och individerna fast trots det så är deras framtid avhängig låg- och högkonjunkturernas inverkan på den internationella ekonomin och även inkomst- och priselasticiteten som svänger i takt med tiden i det egna landets exportproduktion av tjänster och service spelar en stor roll i deras administrativa camfore.

”Christoffer Robins förräderi – en djupstudie om hur de olika karaktärerna i Nalle Puhs värld blir utsatta för utpressning och fattigdom i kapitalismens och kommunismens spår. Eventuella spelmissbruk analyseras när åsnan I-or åker till Las Vegas och förklarande noter ges när Ugglan tappar förståndet och går omkring som en A-lagare i Sjumilaskogen. En detaljerad beskrivning ges när Tiger vinner OS guld i häckhoppning i de paralympiska spelen och hur detta guld senare fråntas honom efter att det upptäcks att Tiger har dopat sig  och Nalle Puhs neurotiska bieffekter av förtäring när det gäller honung har tillägnats ett särskilt eget kapitel. Allt detta och mycket mer går att läsa i A.A. Milnes nya bok om Nalle Puh."

Jag ser mina mål framför mig, klarare för varje dag som går.

För varje dag som går kommer jag också närmare ett nytt kapitel i livet.

Jag vill kliva steget över kanten och börja med det nya kapitlet.

Men jag står samtidigt på kanten och försöker hålla mig kvar.

Efter gymnasiet blir jag verkligen vuxen.

Inte för att jag tycker det är något negativt men.. tiden har gått fort.

Jag tycker att det ska bli roligt att börja med ett nytt kapitel i livet.

Men jag kan inte för det låta bli att känna känslan av att

vilja hålla mig fast vid det jag känner igen.

Madelene

Serier är något helt underbart, håller ni inte med?
One tree hill, Heroes, Desperate housewife, Grey's anatomy, Gossip girl, 90210, Vampire diaries, True blood. Serier är så bra just för att du för en stund kan koppla bort dig själv från verkligheten och inträda seriernas värld. En annorlunda värld i jämförelse med din egna, en värld där allt kan hända. En värld där dina problem i jämförelse med deras ses som små. Vilket kan kännas som en lättnad vissa gånger.

Det finns bland annat dessa pessimister som anser att serier inte är bra för oss, vi påverkas av dem negativt och lever efter att få samma drama i vårt liv. Det tycker jag inte stämmer in, i alla fall inte för min del. För mig är serier en avkoppling och något som ger mig rusning och en förväntning inför nästa avsnitt.

Nu längtar jag tills efter lektionen, så att jag kan bege mig hem och titta på ett nytt avsnitt av Vampire diaries. Äntligen måste jag säga, för det har varit ett långt uppehåll.



En serie värd att kolla på, helst för er twilight älskare.
Kolla in trailern här nedanför inför första avsnittet

http://www.youtube.com/watch?v=wFQuuMbJ3KQ&feature=fvw

På lektionen i fredags fick jag och Erika i uppgift att skriva en bok recession och en sådan ska jag skriva, men inte just nu. Jag tänkte istället ge er ett litet boktips.

Jag var precis uppe på mitt rum för att leta efter en passande bok till vår uppgift i psykologi, då såg jag en bok som jag fick av min syster strax efter att mamma gick bort. Jag vet inte om alla känner till det men jag förlorade min mamma i cancer 2006. Boken som jag hittade heter ”Du finns hos mig ändå” och det är en samling av berättelser från barn som har förlorat en eller båda av sina föräldrar. Suzanne Sjöqvist heter kvinnan som har samlat ihop alla dessa berättelser och hon har precis som mig och många andra mist en av sina föräldrar.

Jag tycker att det är väldigt nyttigt att läsa en bok såsom denna, både för dem som har varit i situationen och för dem som känner till någon som har varit med om detta. Det är ingen enkel grej att förlora en förälder. Det är något man aldrig kommer över helt, men man lär sig leva med det. Med stöd från omgivningen går detta något enklare. Det värsta av allt när jag var som mest ledsen var att den övriga världen fortsatte precis som vanligt, det var som att ingen insåg att det värsta som någonsin kunde inträffa någon inträffade mig. Jag förlorade en av de viktigaste personerna i mitt liv, medan alla andras liv fortsatte precis som vanligt. Det var precis som när man läser om alla hemskheter i tidningarna, man skakar på huvudet och mår dåligt i några sekunder men sen är det över. Saken var den att för mig så gjorde det fortfarande ont, så otroligt ont! Det är en smärta som är obeskrivbar, en slags panikkänsla som ingen vill uppleva. Jag kommer ihåg när jag var yngre och såg på Titanic, när barnen och mammorna fick sätta sig i livräddningsbåtarna medan männen fick stanna kvar på det sjunkande fartyget. Jag tänkte på hur de skulle kännas ifall det var min pappa som skulle vara en av dem som var tvungen att stanna kvar, medan jag och mamma fick överleva. Jag kommer ihåg att jag fick en sådan klump i magen och blev så rädd att jag sprang ner till pappa och kramade om honom. Grejen är den, att jag inte längre kan krama om min mamma och vara lycklig över att det bara var en mardröm, en hemsk tanke. För den hemska tanken är min verklighet.. Jag är avundsjuk på er som har er mamma kvar i livet, jag missunnar er det inte! Men jag är avundsjuk. Jag är lycklig över att jag har både min pappa och mina tre systrar i livet och att de står mig så otroligt nära. De är det allra viktigaste jag har och det är dem som jag älskar allra mest! Jag vet inte varför jag kände för att skriva om detta, för i vanliga fall så är jag emot att skriva såna här ”tyck synd om mig” inlägg. Men jag är inte ute efter att ni ska tycka synd om mig, utan det jag vill är att ni ska ta vara på era nära och uppskatta dem! Få dem att känna sig älskade, även om ni tycker att det känns pinsamt att säga ”Jag älskar dig” till er mamma eller pappa eller vem som helst som ni tycker om, så är det ändå viktigt att göra det! För det kan komma en dag då det är för sent, de kan komma en dag då ni ångrar att ni inte tog chansen och sa det medan ni hade möjligheten att säga det. Det är viktigt att lätta på hjärtat i mellan åt.

Om ni känner för att läsa den här boken så lånar jag mer än gärna ut den! Egentligen så tycker jag att alla borde få läsa den, för vi är så många som har mist en förälder och det är viktigt för andra att förstå på ett ungefär hur det är! Viktigt för en själv att förstå, bara för att jag har förlorat en förälder och för att jag saknar min mamma så behöver inte det betyda att jag inte kan prata om det. Det är viktigt att prata om! Man ska inte dra in sig i ett skal och aldrig yttra sig om det, för det går inte att hoppa över sorgen. Det är något som måste bearbetas och talas om, detta är viktigt för andra att känna till det.

Jag tänkte avsluta detta inlägg med ett citat ur boken:

”Var inte rädd för att se sörjande gråta. Vi är inte arga. Vi saknar en vi älskar.”

Man skriver well lite här då så de syns att man varit här.

Ja,,aa,,,,, Ja de gå ju inte såå bra för MoDo just nu, skullle kännas bättre om de gick bra för dem...såklart.
Aaa OS börja ju snart me,, ska se de. jadu,.  längta dit. Vancouver e en fin city de med.
Filmer,,, ja kanske en imponerande Avatar som ee helt mindblooowing. En av de bästa movies ja ha sett.
Avatar. Betyder nedstiggande av Gud till jorden å intaggande av kropp på Indiska. typ.

Lite mer sport nu,,fotboll,, ja  Barca gå lite trögt just nu med ,,som MoDo då,,, jobbit de.
Film igen nu,, 2012 på G, såg den me¨d ENGSub (SWESub fanns inte då), lite ojämn från början men den tar sig ju mer man ser av den ,, kommer inte upp i samma klass som Avatar alls , mesta dells därför slutet som ja inte tänker avslöja, Men den är värd att se, Absolut.

Mer, ja, kanske Inside Man e nått för er, ska bara säga att man måste se den från början för att fatta slutet. Mycke bra film, Cliwe Owen ee mycke bra.
Osså ha vi en till favorit i Into The Wild med Emile Hirsch, grymt äventyr som ee reality baserad. +++++ bli de.

finns mycke bra att se, Hanna Montana The Movie for exempel. ..........skämta.

Man kan ju bara hoppas att Foppa hinner tbax innan de e försent, typ snart då. 

Ajaa de få räcka med text där.

Vid midnatt inatt satt jag och tittade på gamla avsnitt från serien Buffy och vampyrerna. Jag kan säga så här:
Det finns människor som tycker att vi är för unga för att vara nostalgiska, I say we're not! Jag såg ett av de sista avsnitten av första säsongen och mindes precis vad jag gjorde första gången jag såg just det programmet - satt uppkrupen i soffhörnet och skakade av rädsla när Buffy mötte Mästaren i en av hennes mardrömmar. Oj oj oj, en sådan skräck!

Saken är, att nu är vi gamla varelser! Den tickande krokodilen jagar oss genom skolåren, vidare ut ur tonåren, vidare in i arbetsmarknaden, och så vidare, och så vidare! Den tickande krokodilen tar saker som tillhör oss själva! Exempelvis tog den kapten Kroks hand, den har redan tagit flera av våra nära, och dessutom har den mage nog att ta vår ungdom från oss! Personligen hoppas jag att Peter Pan snart tittar förbi och tar med mig till Neverland, var jag får slåss med pirater och flyga runt i luften dagarna i ända! Amen!

Idag är det min födelsedag, början på slutet av mina tonår. Jag tycker inte om att fylla år! Det enda man får göra under hela dagen är att vackert sitta i köket, tacka för alla fina kuvert, äta tårtbit på tårtbit, se den ena släktingen lösa av den andra, och så vidare, och så vidare! Detta är alltså släktingar som under resten av året inte hör av sig över huvudtaget, men som under denna speciella dag ringer, tittar förbi och skriver på facebook. Helt fantastiskt vilket skrävleri (är det ett ord?)! Det skulle vara skönt med lite omväxling varje år, typ en utlandsresa över jul - nyår - födelsedag!

Äsch, egentligen är det väl ingen mening att klaga... Jag får ju iallafall pengar och ovälkomnat besök som slukar min tårta och pratar tills öronen domnar, hallelujah!

Gott nytt år på er! Och grattis i för- och/eller efterskott! :)

Jag varnade er förut, nu kommer det. Osammanhängande svammel utan mening. Jag ber om ursäkt ifall vissa saker kan verka stötande. Det var inte meningen - det enda jag vill är att någon som läser det här ska glömma bort verkligheten fört ett kort tag och kanske börja drömma och fantisera om en annan värld. Fast det kanske är att sikta för högt. Iaf, jag tvingar er inte att läsa det här. Vill ni inte så behöver ni inte. Därför vill jag avsäga mig allt ansvar för vad de här texterna kan tänkas ge upphov till. Läs inte om ni inte vill. Om ni läser ändå, tja, skyll er själva ;).

Kausaliteten i autarkin hos socialismen uppnådde en likgiltig förändring hos de två försökskaninerna Ödet och Den mänskliga faktorn vars relation till sig själva och varandra bidrog till det som Karl Marx beskrev som ”proletariatets diktatur” fast det kommer dock att förvägras av kapitalismens apokalyps: Ett nutida Atlantis vars mål är den sanna glädjens och lyckans paradis som överlever på bekostnad av medlidandet. Min målsättning däremot är att övergripa hela projektcykeln och nå proaktiva och kreativa affärsrelationer för att på så sätt optimera resursanvändningen och effektiviteten och sålunda fokusera på kärnverksamheten.

Han springer som en fjäril simmar i himmelens paradis även kallad T-centralen tunnelbanornas mörka svarta tunnlar bakom skogarna, ovanför bergen till hjärtats fyra rum där trollen och änglarna bor tillsammans med Din favoritförfattare där han/hon skriver sin nya bok som kommer att bli ett mästerverk av sällan skådat slag, symboliskt sett, ur ögonen hos en professionell optiker från Schweiz där alla bor i ensamheten hos varandra.

Jag förstår att din död är oundviklig. Vems är inte det? Men kan du inte för vänskapens skull vänta några dagar? Det passar inte riktigt bra just nu att du ska försvinna. Nästa vecka vore perfekt, om du inte har något emot det? Inte? Bra, då säger vi så. Vi skjuter upp din död till nästkommande tisdag. Perfekt. Tack så mycket. Hejdå.

Jag känner på mig att hennes attraktionskraft drar åt sig oönskade objekt. Hon sitter alldeles avslappnad på broräcket, i regnet, med en katt i famnen. När jag går närmare ser jag att katten har rabies och har antagligen bitit och rivit henne flera gånger. Människorna undviker henne. Jag går närmare. När vi är alldeles intill varandra, intimt sett, höjer hon huvudet och stirrar rakt in i mina ögon. Jag ser hur pupillerna drar ihop sig, jag ser hur gåshuden knottrande kommer fram på hennes bara hud innan hon fräser och kastar katten emot mig. Jag blir rasande och knuffar ner henne från broräcket. Hon skriker till samtidigt som hon desperat håller i kattens svans som i sin tur skriker och sprattlar innan de båda far ner i det iskalla vattnet. Jag ser hur de flyter med strömmen, dras ner under den, dyker upp igen vid ytan lite längre bort innan de till slut försvinner ut i havet.

Iaf, Gott Nytt År på er alla!