Hur gammal är du?
Vi började en ny kurs i måndags i lärarprogrammet. Det var äntligen dags för ämnesstudierna, Svenska. Som på alla kurserna jag hittills har läst blev vi uppdelade i olika grupper. I min grupp på fem personer hade vi en runda igår där vi presenterade oss själva. En av tjejerna säger att hon är 33, en av killarna är 21, en annan kille är 27. Den andra tjejen kommer jag inte ihåg hur gammal hon var, jag tror att hon också var 21. Så blev det min tur.
19 år.
Hon som sitter mitt emot mig, som jag kommer att ha som kurskamrat troligtvis hela terminen, är 14 år äldre än mig. Det är ju en helt annan generation, sjuttiotalist till och med när jag tänker efter. Och nu sitter vi här, och ska ha samma övningar, samma föreläsningar och seminarier, precis som om vi hade gått i en skolklass på gymnasiet.
Är det inte sjukt?
Men jag måste säga att jag trots den stora åldersskillnaden tittade runt och insåg att även om jag var yngst av alla, så spelade det faktiskt ingen roll. Spelreglerna är lika för alla, och ålder är inget hinder för framgång, eller hur nu ordspråket ska formuleras. I och med att vi alla läser samma kurslitteratur och får samma skrivuppgifter, och alla i kursen är läskunniga och behöriga till programmet, så ska det inte vara några problem, oavsett ålder. Men just den där tidsskillnaden har jag svårt att släppa. 14 år. 14 år mer än mig har hon vandrat på jorden, upplevt, erfarit, innan jag ens föddes. Jag tror att en till sak gör att jag fäster så stor vikt vid skillnaden. Mina tvillingbröder fyllde 14 år i januari. Hela deras liv kan alltså personifiera skillnaden.
Nu kanske ni tycker att jag ältar samma sak om och om igen, och det gör jag väl kanske. Poängen med det jag har skrivit är väl att det är en intressant upplevelse, eller rättare sagt en ganska annorlunda upplevelse, att sitta i ett klassrum och bli undervisad tillsammans med människor som kan vara dubbelt så gammal som en själv, och att man på ett sätt är likställda; att inom just det här området, den här kursen, vet man lika mycket eller kanske till och med mer än folk som är så mycket äldre än mig. Det är intressant hur lite ålder spelar roll när det gäller sökande av kunskap. Det är aldrig försent att lära sig.
I brist på annat
Jag har ingen ursäkt annat än att jag inte kan sova och väldigt gärna tycker om Humons serier om SatW*
Authors note: You can read all the SatW comics here http://satwcomic.com/
The most obvious joke here is of course the American media’s fear of nudity while not really caring about violence.
But there’s also a hidden joke about Sweden’s past. In the old days all countries used torture, but the Swedes were notorious for it in the North. How they turned Scania Swedish is downright nightmare fuel. They would torture guerrilla soldiers to death, kill their families and wipe out whole villages who supported them. Maybe there’s a reason why Sweden is the only one not scared of Åland.
Today Sweden is pacifist, so he only gets his morbid jollies from scary ass games like Amnesia: The Dark Descent. No, I didn’t play the game. I let this brave woman do it for me http://www.youtube.com/watch?v=vhfTnxG7lLY
Yes, Iceland wants it for his collection.
*Scandinavia and the World
Juldikt
Julaftons kvarlämnade glöd
dagen efter, på Juldagen
bland julklapparnas efterspel:
Ett slags lyckorus, ty
gårdagen klarade vi av, ja den blev rentav
lyckad, och idag
öppnas alla möjlighter
till det bättre.
Den låter kanske lite melankolisk, men den beskriver lite hur jag känner om Julafton och Juldagen. På Julaftonen är det alla viktiga traditioner och ceremonier: Kalle Anka, Julmiddagen, Tomten (Ja, vi håller fortfarande på med den traditionen i vår familj), julklapparna och tackhälsningarna. Sedan, på Juldagen, kan man bara ta det lugnt och njuta av det faktiskt är Jul. Och använda (leka) med alla julklapparna man fick ;)
Än en gång, God Jul till er alla.
God Jul
Tack för alla minnen, kära SP3 :)
God Jul!
Hälsningar Anders
Roligt... kanske?
Jag är en copycat. Åtminstone i det här inlägget. Inget av de nedanstående skämten tillhör mig utan är helt och hållet taget rakt av från en engelsk TV-serie som heter “Mock the Week”. Här är en länk till en you-tubefilm som visar ett klipp ur ett avsnitt. Bortsett från engelskan är det stundtals riktigt, riktigt roligt. En del av skämten har jag översatt (och modifierat) till svenska och det svenska samhället. Men alla står sig slätt i jämförelse med originalen som spelas upp live av komikerna. Hur som helst, jag hoppas att några av de här one-liners kan ge nån person ett gott skratt.
http://www.youtube.com/watch?v=4A8EBZn543M&feature=channel
Varning: En del av skämten kan vara obscena… ;)
(Ur ett bröllopstal) Det är mitt jobb att nämna några knasiga, roliga saker om Micke, och för att börja med, bara som en uppvärmning, kan jag säga det här: Han är en hermafrodit.
That was a beautiful song… until you fucking sang it.
When you said that you were going to saw a woman in half, I thought you were a magician.
Thinking of you in these difficult times has given me an erection.
I don’t want you to think of me as a psychiatrist; I want you to think of me as a mental patient who killed the psychiatrist before you got here.
Du säger att du är paranoid men jag har en rapport här där det står att du såg väldig lugn och avslappnad ut i badet i morse.
Yes, I think your parents caused you problems from a very early age, Clitorina.
När jag sa att jag var positiv menade jag HIV.
Det där är min mjölk! Jag klämmer ut den ur mina bröst med hjälp av ett skruvstäd.
(Ur ett barnprogram) We’ve got a drawing here from Robert who’s nine; this is a shit drawing Robert.
Om du inte tycker att jag är nyfiken varför skrev du då det i din dagbok?
Har du problem med bångstyriga ungar? Känns det som om du håller på att tappa greppet över din familj? Köp den nya bestsellern ”Mitt hus, mina regler” av Joseph Fritzl.
(Från Moderaternas partistämma) Vi är oerhört glada för ännu en valseger för Alliansen och vill därför rikta ett stort tack till den som har gjort allt det här möjligt; Välkommen hit Mona Sahlin!
Såg du en trafikolycka i stan i helgen? Var snäll och kontakta mig. Jag är väldigt intresserad av att tysta ner alla vittnen.
Det var det, det mesta är taget från en specifik komiker, Frankie Boyle. Han är från Skottland och det hörs på hans dialekt när han pratar. Oftast brukar han odla ett rött skägg vilket gör att man lätt kan särskilja honom från de andra… förutom dialekten då också, förstås ;)
Har ni själva några skämt, one-liners som ni skulle tycka vara roligt att dela med er av? Delad glädje är dubbel glädje, som de säger. Det skulle vara roligt om vi tillsammans skapade en slags humorbank, ett lager med en massa skämt att hämta ur när vi känner för det, i vardagen, eller vartsomhelst.
Hoppas att alla har det bra och trevligt, sen det var så länge sen vi såg varandra.
Mvh, Anders.
Klockan tolv på biblioteket
Hämtat ur verkligheten: ska jag äta upp korvarna? Är de inte mögliga? Detta är diskutabelt, inte min ståndpunkt. En staty kräver sin omsorg, varför neka detta? Ett slag under bältet, skulle man kunna kalla växtens gröna färg. Eller är den gul? ”Men det hör inte hemma här”, sa far och kastade ut krukväxterna. Snövinterkaoset härjade länge längs vår gata, så att jag fick stanna hemma längre än vanligt.
En liten sten, blöt, som ligger i fontänen. Smakar som fisk, fast kan också vara herrgårdsost. Hemmagjord, med rena händer. Eller en maskin som går på el, med tonvikt på watt, promille och krom. Utan hämndbegär, vill den ta min oskuld. Jag säger nej, men fontänstatyn säger ”Ja, ja”, och jag spottar ut stenen som får bli mitt svar. Svart på vitt. Som en Bibel för ateister.
Den här fåtöljen är ganska skön när jag tänker efter. Använd, men skön. Röda tegelstensväggar, det ger ett slags robust intryck. Hemmamysigt. Och jag bara andas, andas, och försöker koppla av. Det är fredag och jag har absolut ingenting som jag måste göra. Jag skulle kunna titta på människorna var jag på väg att skriva när jag ser den alldeles nyss gröna blinkande lampan. Den har slocknat nu.
Lite hungrig är jag nog, skulle sitta fint med lite mat. Klockan är 20 över 12. Vi kan gå till bilen och ta varsin stut.
Skrivet på stadsbiblioteket i Östersund en fredagsmiddag (Tiden alltså, inte måltiden), sittandes vid en av fåtöljerna vid fontänen, tillsammans med Per och Olov, för inte så länge sedan.
En utblottad krigares bekännelser
En utblottad krigares bekännelser
äger inget värde.
Av spridda tankar skördar
de glupska sin tillfredställelse.
Hämtad ur den djupa skogen
doftar ärligheten stark och klar.
Länge kyls den ensammes liv
av hårda livskrav.
Ofta tänds ett ljus inom oss:
att brinna för evigt är den entledigad.
Bråk, vrål och oljud
skrämmer bort de ädla tankarna.
Stilla dig själv med omvårdnad
av lugnet själv.
Älska andra som om de vore dig själv.
Hjälp alla som hjälpas kan.
Högt ljuder rättvisans toner.
Vältaligt låter sanningens budskap.
Endast blindheten förlåter
dövhetens grymma hån.
En salig ritts sista färd
kommer att saknas för länge väl.
Följsamt smeker ödmjukheten sin älskare
Äkta känns kärlekens ömma kyss
Varm är dess anletsdrag
mjuk och skön dess ljuva ord.
Verklig som kraftig smärta
försvinner alla misstankar
om illvillighet och missdåd.
Lugnt skrider lemmarna framåt
varsamt berörs det oåterkalleliga.
Utsökt sipprar tårar av glädje ner
att stänka på oskuldens hamn.
Oförglömlig är tiden och rummet
etsat med lysande skärpa
glänser förbindelsen av det renaste,
förkroppsligad,
i stillheternas ögonblick.
Roligt att veta... eller inte
Det finns mycket roligt att läsa på flashback forum. Jag är inte medlem utan bara en anonym besökare som läser med nyfikenhet vad andra har skrivit och dryftat om i olika frågor. En av mina favoriter på senare tid var när jag kollade upp olika Disney-trådar på FB. I en av trådarna så hade en kille skrivit om hans attraktion till den tecknade figuren Bambi.
Här är länken:
https://www.flashback.org/t924620
Han säger det öppet och tydligt att han attraheras av Bambi. I början var han mest kär i Bambi men med tiden utvecklades det mer och mer sexuellt. Och han säger också att han är seriös. "Vill än en gång påpeka att jag inte skojjar", skriver han lite längre ner. Det kommer också fram från andra personer att en del har haft liknande attraktion på andra tecknade figurer. En kille och hans syster var kära i Robin Hood, en till Disneyfigur (Jag tror också om jag inte minns fel att de hyste nån form av rivalitet mot Marion. "Hon var en slyna", tyckte de). En annan var lite halvkåt på Nala i lejonkungen, en tredje tyckte att Pärlan i Räddningspatrullen (Ni vet, den där Piff och Puff serien) är "bland det sexigaste som går i ett par skor".
När jag läser sådana saker känner jag mig lite tryggare i mig själv: "Sådär sjuk är iaf inte jag", tänker jag och njuter av en viss överlägsenhetskänsla och/eller att jag helt enkelt för en gång skull känner mig normal. Men det är kanske ojuste att säga så om personer som attraheras av tecknade varelser. För visst har vi alla känt med olika tecknade figurer på film? Vem har inte tyckt synd om Simba eller Pinocchio alla gånger de hamnar i svåra situationer? Eller alla andra karaktärer i de otaliga tårdrypande scener som finns i Disneys ofantliga filmproduktion? (Eller i tecknade filmer överhuvudtaget?). Fast, det är dock skillnad på att känna sympati/empati med Bambi och en annan sak att bli kåt på han, måste jag säga.
Men hur vanligt är det här? Tydligen finns det ett ord för det; Toonophilia, vilket betyder att man är sexuellt attraherad av teckande figurer. Det närmaste jag personligen har kommit i det här ämnet är då jag såg Lilo & Stitch på bio och verkligen fastnade för de båda titelkaraktärerna. Det var lite otäckt när man kom på sig själv: det var ju lite tabu eller förbjudet att känna så för tecknade disneyfigurer, speciellt när man var en tonårig grabb. Men det kanske är så med dagens ungdomar/barn/våran generation: Vi ser på tecknat längre upp i åldrarna (Kolla bara på utbudet av alla tecknande barnkanaler - något liknande kunde bara våra föräldrar drömma om), det betonas allt mer att barn ska vara barn och att man som vuxen inte ska förlora barnasinnet utan ha det kvar, då kanske när hormonerna börjar väckas till liv i tonåren att sådana här sexuella attraktioner uppstår? Vad som började som något kufiskt roligt och hånfullt blev mer och mer intressant och allvarligt. Eller vad tycker ni?
Det här är en högst personligt fråga, men det vore intressant att diskutera: Har ni någon gång känt/hyst "varma känslor" för tecknade figurer? Bambi och Simba är ju klassiska. Nästan allt Disney gör tar man ju till hjärtat, förutom kanske då de filmer de har gjort på senare tid (Alla j***a patetiska, billiga uppföljare t ex). Tecknade filmer, tecknade TV-serier, vadsomhelst som är tecknat som man har haft ett ”lidelsefullt intresse” av går bra att diskutera om.
Något annat som gärna går bra att diskutera om är vad för andra konstiga trådar man har upptäckt på FB. För mig känns det som att forumet är en slags arena för flera… högerintellektuella är nog att ta i, men en massa högervridna personer får chansen att säga fritt vad de tycker där. Typ rasistiska kommentarer och åsikter flödar hejvilt i de olika trådarna. *Host* SDs väljargrupp? *Host*
Förlåt för min infantila humor, men Robin Willias är The King of Comedy om ni frågar mig. Hans ståuppshower och imitationer är helt fantastiska. Har inget med ovanstående ämne att göra, trodde bara att det kunde vara roligt att veta. Lite kuriosa som det heter.
Om man kunde göra Hjärt- och lungräddning på en blogg så känns det precis som om det är vad jag gör just nu. Någon som har nå tips på vad man kan göra för att hålla "Mina30jag" vid liv?
Sverigedemokraterna & Humon
Jag har länge funderat på att skriva ett längre inlägg här på bloggen, men det skulle då kännas som om jag gjorde det här till en one-man-show, när det istället är en före detta (eller är fortfarande?) klassblogg. Hursomhelst, ämnet skulle ha varit valet givetvis, och de facto att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Men det inlägget har inte blivit av, och det här är det närmaste jag kommer att komma till det. För jag tänker nämligen slå två flugor i en smäll: jag ska låta en helt främmande person få porträttera hela det här dilemmat/röran med en teckning som hon ha gjort på DeviantArt, vilket då ger mig ett oerhört bra tillfälle att samtidigt presentera hennes övriga alster och verk för er alla. Damen ifråga går under namnet Humon och är enligt uppgifter från DA (DeviantArt) 25 år och från Danmark, och hon gör härliga sketcher/teckningar som handlar om olika saker, främst om norden och de skandinaviska länderna. Christer och Robin känner till några av hennes verk sen tidigare, kanske även att någon annan har stött på henne på egen hand. Hon porträtterar i alla fall Sverige, Danmark och Norge (m.fl. länder) på ett oerhört roligt och ärligt sätt. Min favorit är när Danmark tror att Sydafrika är en apa som har rymt från sin bur och erbjuder honom en banan. Sydafrika blev inte så glad kan jag säga ;)
Nåja, för mycket prat och för lite verkstad - här är länkar till Sverigedemokratsketchen och hela hennes "Scandinavia and the World" samling på DA. Jag hoppas att det kommer att ge er lika mycket nöje som det gör för mig :)
http://humon.deviantart.com/#/d306ns0
http://humon.deviantart.com/gallery/#Scandinavia-and-the-World
P.S. Glöm inte bort att läsa hennes kommentarer på slutet av varje teckning. De är små historielektioner om de olika skandinaviska länderna. And by the way: alla dialoger är på engelska, men det är ganska basic stuff. Skåne heter Scania och såna saker, annars är det ganska lätt att läsa och förstå.
Fatal Error! Printer could not be found!
O, du fasansfulla kopieringsmaskin!
Tvi dig, skrivare från helvetet!
Jag hatar dig jag hatar dig!
De tomma bläckpatronerna ekar
det vita papprets förräderi.
