Hur gammal är du?
Vi började en ny kurs i måndags i lärarprogrammet. Det var äntligen dags för ämnesstudierna, Svenska. Som på alla kurserna jag hittills har läst blev vi uppdelade i olika grupper. I min grupp på fem personer hade vi en runda igår där vi presenterade oss själva. En av tjejerna säger att hon är 33, en av killarna är 21, en annan kille är 27. Den andra tjejen kommer jag inte ihåg hur gammal hon var, jag tror att hon också var 21. Så blev det min tur.
19 år.
Hon som sitter mitt emot mig, som jag kommer att ha som kurskamrat troligtvis hela terminen, är 14 år äldre än mig. Det är ju en helt annan generation, sjuttiotalist till och med när jag tänker efter. Och nu sitter vi här, och ska ha samma övningar, samma föreläsningar och seminarier, precis som om vi hade gått i en skolklass på gymnasiet.
Är det inte sjukt?
Men jag måste säga att jag trots den stora åldersskillnaden tittade runt och insåg att även om jag var yngst av alla, så spelade det faktiskt ingen roll. Spelreglerna är lika för alla, och ålder är inget hinder för framgång, eller hur nu ordspråket ska formuleras. I och med att vi alla läser samma kurslitteratur och får samma skrivuppgifter, och alla i kursen är läskunniga och behöriga till programmet, så ska det inte vara några problem, oavsett ålder. Men just den där tidsskillnaden har jag svårt att släppa. 14 år. 14 år mer än mig har hon vandrat på jorden, upplevt, erfarit, innan jag ens föddes. Jag tror att en till sak gör att jag fäster så stor vikt vid skillnaden. Mina tvillingbröder fyllde 14 år i januari. Hela deras liv kan alltså personifiera skillnaden.
Nu kanske ni tycker att jag ältar samma sak om och om igen, och det gör jag väl kanske. Poängen med det jag har skrivit är väl att det är en intressant upplevelse, eller rättare sagt en ganska annorlunda upplevelse, att sitta i ett klassrum och bli undervisad tillsammans med människor som kan vara dubbelt så gammal som en själv, och att man på ett sätt är likställda; att inom just det här området, den här kursen, vet man lika mycket eller kanske till och med mer än folk som är så mycket äldre än mig. Det är intressant hur lite ålder spelar roll när det gäller sökande av kunskap. Det är aldrig försent att lära sig.
Förstår precis vad du menar. Äldsta mannen på min utbildning är 44 år. 25-års skillnad mellan mig och honom - creepy. Sjukt när man tänker på det, men ganska kul att man har samma förutsättningar och samma mål på ett sätt. Det finns två mammor som värdesätter sig själva högre än oss utan barn, men de kan nödvändigtvis inte mer och det handlar om att lära sig kurslitteraturens svar och förklaringar så vi är likvärdig i slutändan hur som helst. Hoppas att allt går bra för dig! :)
Tack detsamma!
Det är ju helt klart annorlunda på högskola, även om det egentligen bara är att det krävs mer självstudier av en.
Hoppas också att det går bra för dig, Emma! :)
Kloka tankar Anders!
I min klass är den äldsta eleven 33, en mörkhyad herre från Egypten som knappt behärskar det svenska språket. Oss emellan skiljer det 13 år, så vi sitter i samma båt så att säga, du med din 14 år äldre klasskompis. Dock är alla förutsättningar lika för oss, spelar ingen roll hur gammal man är eller vart man kommer ifrån :) mycket bra! Det finns en 30 år gammal kvinna i klassen också, hon däremot lider av åldersnoja och är på mig varje dag och "mobbar" mig för att jag är "bara 19". Men det är smällar man får ta, jag är en stolt 19 åring och hon en mindre stolt 30 åring! :)
Ha det bra! /Erika
