Länge sedan
Nu är det inte långt kvar innan studenten är här.
Det känns spännande men endå läskigt. Ovissheten inför framtiden är det jag går och grubblar på.
Flytt, jobb och studier, det är det som den närmsta framtiden kommer att handla om.
Jag anser att det är nu som man utvecklas till en egen individ. Det är nu som man får lära sig att stå på sina egna ben, helt och hållet.
Ooh, jag längtar med spänd förväntan!
Jag skulle i alla fall vilja ta tillfället i akt och tacka för dessa fina år, som vi tillbringat tillsammans.
Vi har hunnit med mycket stoj och stim. Men studentkryssningen är nog det jag kommer att bära med mig längst!
Jag hoppas att vi håller kontakten så gott det går. För enligt mig, blir allt som man gör det till! ;)
Vill man hålla kontakten så kan man.
Tack för mig!
( Sen kör vi lite av min poesimagi, för att fylla ut inlägget:
Saker och ting kan förändras på en minut.
Varför måste de fina sakerna alltid ha sitt slut?
När det känns som om hjärtat håller på att stanna,
och man kippar efter andan,
hur gör man då för att orka?
Tårar väller upp och alla tankar snurrar,
men jag hittar inga ord som förklarar,
eller som försvarar
det jag känner inombords
Det är svårt att förklara när du frågar,
för jag vet inte om jag vågar?
Jag ställer tusen frågor men får aldrig några svar,
eller hur var det nu det var?
Kanske får jag svaren, men blundar för att slippa smärtan?
Jag orkar inte med fler brustna hjärtan
Att inte räcka till när man vill,
det är det värsta som finns, och lite till )
/ Camilla Nilsson
Ett peppande inlägg!
Och när man vill förändra saker i livet, men inte vågar ta det stora klivet
Det är då man ska trotsa sin rädsla och våga veckla ut sina vingar och flyga
Det kan vara lite skakigt från början och man kanske faller en gång eller två,
men testa hellre på, än att bara vandra omkring och smyga" / Camilla Nilsson
Ofta när någonting känns svårt så struntar man i det. Man tror att det är hopplöst och man förtränger vilken kapacitet man faktiskt har.
Nya saker kan ta tid att lära sig, men övning ger färdighet och det får vi inte glömma bort!
Med detta inlägg vill jag peppa er allihopa. Ingenting är omöjligt. Det gäller bara att vilja det nog mycket!
Man kanske måste offra saker för att nå sina mål. Men vill man något nog mycket, så anser jag att det är värt att gör uppoffringar. Man kan faktiskt inte både äta kakan och ha den kvar!
Hoppas att ni blivit lite mer peppade nu, än vad ni var tidigare! :)
Ha det bra allihopa / Camilla
Framtidsplaner :)
Jag fick mycket flyttahemifrån saker i julklapp, vilket gjorde att tankarna började snurra extra mycket.
Därför hade jag tänkt att detta inlägg skulle handla om mina framtidsplaner.
Nästa år den här tiden, hoppas jag på att jag har hittat en tvåa nere i Stockholm.
Juridik har alltid varit mitt stora intresse. Så har det varit enda sedan jag var liten.
Så jag hoppas att min dröm om att flytta till Stockholm och plugga juridik,
kommer att slå in.
Ett ordspråk som jag tycker är väldigt bra: "Man måste våga för att vinna".
Det är ett ganska stort kliv att dra upp sina rötter ifrån lilla Backe och flytta ner till huvudstaden, där man i princip inte känner en enda människa.
Jag har alltid varit en människa som gillar att resa och ta tag i nya utmaningar.
Och nu har jag hittat min stora utamaning.
Sen måste jag hålla med föregående talare, Sandra!
Lars Winnerbäck, han är min gud. Det är som om han tar tankarna ur mitt huvud och skriver låtar där efter.
Jag känner igen mig så otroligt mycket i många av hans låtar. Det är endast han som kan göra mig helt nostalgisk! Puss på dig Lars Winnerbäck och fortsätt att göra vackra låtar, som man kan drömma sig bort i! <3
Och vem vet, när jag flyttar ner till Stockholm, kanske man får stöta ihop med honom ;)
Detta inlägg vill jag avsluta med att önska alla en fortsatt trevlig jul och ett gott nytt år! :)
Hej allesammans!
Jag kände att det var på tiden att skriva mitt första blogginlägg.
Just nu har det varit väldigt mycket i skolan. Stress har blivit vardagsmat.
Det har inte varit någon ordning på varken mat eller sömn.
Som tur är så är det snart jullov. Gud så jag längtar!
Alla julklappar är klara, detta känns också som en lättnad.
Förövrigt ska jag åka och hämta min lilla snutt, Emil på söndag.
Det är en chi ztu valp, som jag fått i 18:års present av mamma och pappa. Det är den sötaste varelse jag någonsin skådat.
Det jag vill få ut av detta inlägg är att; även fast jag har haft det jättestressigt under en längre tid och även fast jag slitit mig i håret av frustration, så börjar många positiva saker titta fram igen.
Livet är bra härligt endå :)
Ha det så bra, tills vi ses nästa gång!
MvH Camilla
