mina30jag

tänkte tipsa om ett bra hårdrocksband från strömsundstrakterna! (meliesa är dock från usa) Bandet spelade på mångfaldshuset igår kväll, länken är tyvärr från i höstas.
lyssna och njut!

http://www.youtube.com/watch?v=MJHfAuVBGUk

ha en bra söndag kära klasskamrater!:)

Hon gick in med stapplande steg, darrande som ett asplöv i snöoväder: Mona Sahlin äntrade scenen. Början var hackig, Fredrik Reinfeldt käkade popcorn, Göran Hägglund blåste såpbubblor, Maud Olofsson tjuvrökte. Tillsammans går Lars Ohly och Peter Eriksson, hand i hand, fram mot podiet. Vigselringarna sitter på plats. Men skåda! Vad vore ett bröllop utan en tragedi? Jan Björklund lägger ut ett krokben framför Ohly. Ohly faller och drar med sig Eriksson, skrikandes, nedåt pelargången. Mona Sahlin har fått nog. Hon smäller igen Bibeln och kastar den rakt i magen på Reinfeldt. Reinfeldt sätter ett popcorn i halsen och börjar hosta och kraxa. Maria Wetterstrand kommer från ingenstans och tar Maud Olofssons cigaretter. Det skulle hon inte ha gjort. Maud Olofsson, nu lidandes av abstinens när hon inte kan tillfredställa sitt nikotinbehov, vrålar och hoppar på Maria Wetterstrand. Göran Hägglund ritar på golvet med krita. Lars Ohly reser sig upp och tittar på Björklund. Hans (Lars Ohlys) ögon lyser rött: han vill ha blod! Jan björklund, nu vettskrämd, ger till ett skri och försöker ta sig upp i predikstolen. Mona Sahlin tar Göran Hägglunds kritor. Göran Hägglund börjar gråta. Reinfeldt, nu utan något besvärande popcorn i halsen, ser förödelsen i kyrkan. Han höjer upp armarna i skyn och tillber Oden. Plötsligt blev det mörkt.
- ”Är det solförmörkelse?” frågar Björklund från predikstolen.
- ”Nej.” morrade Lars Ohly. ”Det är min vrede som släckt allt hopp för din del, mitt offerlamm.”
- ”Fredrik, hjälp mig! Fredrik!” ropar Jan Björklund. 
- ”…och detta blod från den allra renaste oskuld skall ge oss kraften att härska över världen tills Du ej icke finnes kvar, O store Oden.” sa Reinfeldt lugnt och stadigt.
   Peter Eriksson, lite groggy efter fallet, tittar sig runt om i kyrkan och konstaterar att det ser mörkt ut.
- ”Kan nån tända lampan?” frågar han trött.
- ”Och slösa med koldioxiden? Ditt klimatsvin!” väste Maud Olofsson innan hon vräkte sig över Peter Eriksson bakom honom och, likt ett lejon på den afrikanske savannen, bet honom i nacken.
   Mona Sahlin gick fram till Reinfeldt, tog fram sin Koran och sade:
- ”Du oinvigde hedning, nu skall du få höra på Det rätta ordet.” och började sedan sjunga på arabiska. Fredrik Reinfeldt brydde sig inte om Sahlin. Han knöt istället nävarna och tjöt ut i ett klagorop där han åkallade Oden, Tor, Frej och Heimdall. Och se! Taket revs upp och ovanför dem lyste himlen mörkrött och på denna vägg, detta tak av blodröd tapet red fyra märkliga figurer fram över fältet mot dem. Mona Sahlin, som nu ej längre tror på Muhammed, skriker av skräck. Reinfeldt skrattar skrockande. Lars Ohly, som nu har tagit hand om Björklund, kände helt plötsligt att predikstolen kanske inte var en sådan bra plats att vara på och skyndar sig nerför trappan. Mona Sahlin, som aldrig riktigt har trott på de nordiska asagudarna, började springa mot utgången. Men ajajaj! Göran Hägglund, med tårarna rinnande ner längs kinderna, hade hunnit fram före henne och stängde porten med en rejäl regel.
- ”Du dum.” stötte han ur sig.
- ”Barnrumpa ur vägen!” svor Sahlin. Men hägglund sparkade henne på smalbenet så att hon ramlade.
- ”Du elak. Du tog mina kritor. Du dum.” 
   Mona Sahlin jämrade sig. Lars Ohly, nu nere vid golvet, mötte Fredrik Reinfeldt.
- ”Och vart tror du att du är på väg, din lilla kommunist!” sa Reinfeldt. Lars Ohly tänkte svara tillbaka men hindrades av att Oden, Tor, Frej och Heimdall landade i kyrkan. Oden selade fast Sleipner vid en kyrkbänk, Tor och Frej parkerade sin vagn i ett hörn, Heimdall hade åkte med regnbågen. De beskådade kyrksalen.
- ”Vart är våran oskuld?” röt Tor. ”Vi har inte kommit ända från Valhall i onödan. Vi vill ha människoliv!”
   Fredrik Reinfeldt tog ett fast tag om Ohlys arm.
- ”Här är hon, mina herrar.” sa Reinfeldt med hög stämma. ”Den allra spädaste av jungfrur.”
   Ohly, som nu förstod vad som var i görningen, försökte protestera, men upptäckte till sin fasa att han inte kunde prata. Han kunde inte få fram ett ljud! Nu steg Oden och Frej fram för att inspektera oskulden.
- ”Hon ser ståtligt ut. Ett väldigt vackert exemplar.” sa Oden.
- ”Sannerligen. Henne skulle man vela ha.” stämde Frej in. Lars Ohly började svettas.
- ”Vi tar henne.” sa Tor. ”Finns det någon mer?” frågade han Reinfeldt.
- ”Den skadade kråkan där borta vid porten kan ni få ta om ni vill.” sa Reinfeldt och pekade på Sahlin.
- ”Menar du hon med blod kring munnen?” frågar Heimdall och pekar på Maud Olofsson.
- ”Nej, henne ska ni undvika. Hon är en riktig vildkatt. Ta den andra istället. Hon som försöker ta sig ut nu.”
- ”Kvinna!” sa Oden och riktade sin hand mot Mona Sahlin, ”Nu är du min!” och skickade blixtar mot Sahlin. Sahlin skrek av smärta och färdades telepatiskt till Sleipner.
   Lars Ohly såg sin chans och försökte fly men han hann inte lång, ty Tor kastade Mjölner mot honom och slog ner honom medvetslös. Han gick fram till Lars Ohly och bar honom över axeln. Mjölner hade han i ena handen.
- ”Det ser ut som om vi är klara här.” sa Oden. ”Tack för affären.”
- ”Tackar tackar.” sa Reinfeldt. Oden band fast Sahlin och la henne på Sleipners rygg. Tor och Frej gick till sin vagn och la Ohly på golvet i vagnen. Heimdall åkte i väg på regnbågen, efter honom kom Oden med Sleipner och Sahlin och sist men inte minst Tor och Frej med Ohly. Taket kom tillbaka igen och det blev med ens ljusare ute. Maud Olofsson kom fram till Fredrik Reinfeldt, torkade av sig blodet från munnen med armen, och sa:
- ”Det var väl ett trevlig bröllop.”
- ”Ja, men hur gick det för lille Göran?”
- ”Stackarn tappade bort sina kritor.”
- ”Nej va synd.”
- ”Ja men jag lovade honom att vi köper nya när vi åker hem.”
- ”Det gör vi.”
- ”Kom nu Göran. Var inte ledsen, allt ordnar sig. Kom nu, allt ska bli bra ska du få se.”
- ”Mona dum.”
- ”Ja Mona dum, men Mona är borta nu.”
- ”Mona borta?”
- ”Ja, Mona borta. Nu är det bara du och jag och Reinfeldt kvar.”¨
- ”Va bra.”
- ”Javisst, jättebra.”
De gick ut och åkte tillbaka till Stockholm. De styrde Sverige klokt och rättvist och levde lyckliga i alla sina dagar.

Slut.

Kära klasskamrater!
Är det fler än jag som känner att studenten är här när som helst? Det är verkligen inte många dagar kvar nu! Efter alla dessa år som vi har tillbringat i skolan, nu är de snart slut! Vi har möjligheten att göra vad vi vill med våra liv, är det inte helt otroligt? Det är vi som kommer styra våra egna liv, inga lärare som bokar upp vår lilla lediga tid med prov och uppsatser. Vi kan flytta hemifrån (för dem som inte redan har gjort det) och genom det starta ett eget liv, göra våra egna val och ta ansvar för våra egna handlingar. Jag tycker att det är lite skrämmande, självklart kommer jag sakna er! Men jag kan ändå inte låta bli att längta.. Det är ju detta som vi har väntat på och det är denna fråga som vi har svarat på 1000 tals gånger, vad vi ska göra när vi är stora. Jag vet att jag har skrivit om det förut, men detta är verkligen stort!
Sedan föreläsningen i torsdags om skogsindustrin har jag tänkt nästan ännu mer på detta än förut. De personer som föreläste hade hunnit med så mycket.. Jag tycker att allting känns så nära! Det är nog inte så många månader kvar innan man står där på flygplatsen och vinkar av den person som följer med en dit innan man tar flyget till Gran Canaria, där jag troligtvis kommer plugga. Jag kommer gråta floder, likaså som jag kommer göra på vår student. Det är hemskt, att många av er som jag har träffat 5 dagar i veckan i snart 3 år, knappt kommer ha någon kontakt med fören om 10 år då vi träffas på klassåterträffen. Tänk vad mycket vi kan ha hunnit med till dess. Utbildningar, resor, arbeten kanske till och med flera av oss har fått en familj och barn. Kan ni tänka er en liten bebisversion av Erik som ligger och sover i en vagn, eller en liten miniversion av Martin som springer omkring och drar en liten miniversion av Matilda i håret? Framtiden ligger verkligen i våra händer nu kära klasskamrater, nu måste vi bara ta chansen och göra något roligt av den och göra det som vi verkligen vill! Minnena från gymnasiet kommer vi alltid ha kvar, gymnasiet har ju bidragit mycket till dem vi är idag. Jag känner i alla fall att det inte var fören i gymnasiet som jag kunde vara den jag är, jag står mer för vad jag tycker och jag känner mig betydligt tryggare i mig själv nu än vad jag gjorde för tre år sedan. Jag tror säkert att det är fler än jag som känner så!

Nä nu har jag varit nog känslomässig för idag, det känns faktiskt som att det har varit en känslomässig dag överlag idag faktiskt.. Det kanske kommer med söndagar, när man har varvat ner lite efter skolveckorna och börjar förbereda sig för den kommande veckan. Men jag träffar nog några av er i morgon och ni andra får ha det så bra tills vi ses!

Tack för mig!

I dagens Aftonbladet kan vi läsa om grymma djurplågare. djurplagare som inte tar någon hänsyn till hur djuren mår- utan de vill endast tjäna massor av pengar på pälsarna.

I den här videon så låter Finska pälsfarmare sina djur växa upp i trånga burar. Där har rävarna en minimal yta att röra sig på, samtidigt som djuren attackerar varandra. De får ingen mat och många djur lider utav svåra skador, tillexempel inflammerade öron och såriga ben. vissa djur kanske till och med har brutna ben och/eller är förlamade.

Jag verkligen avskyr människor som behandlar sina djur som en sak, ett föremål som inte behöver kärlek eller omtanke. det är helt fel! Djur kan känna. Dom har känslor. djuren har behov såsom att äta, sova, leka och få vara ute. Farmarna skiter totalt i hur djuren mår, det viktigaste enligt dom är att få plats med så många djur i så små burar som möjligt för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Jag blir grinfärdig bara jag läser om detta ämne. Det är inte mänskligt- man kan jämföra det med förintelsen. Det är lika tragiskt.
När jag ser en gammal tant med en kappa gjord utav päls vill jag bara spy. Eller fråga henne om hon vet hur djuren hade det innan dom blev hennes ”fina kappa”. Kanske visa upp några bilder på hur pälsdjur har det. Då vill nog tanten aldrig ha en pälskappa på sig mer.
jag blir bara så förbannad.

Djur som lider inom päls- fjäder och köttindustrin mm. är inte någon nyhet. Men det måste lyftas fram om vi skall få stopp på djurplågeriet!

Jag som många andra har hört att vi studenter ska gå ut skolan fredagen den 11 juni i år.
Är det bara jag som tycker att den som kom på detta borde tänka om?
Studenterna har under flera år nu gått ut på torsdagen. Ettor och tvåor går ut på onsdagen och
niorna går ut på fredagen. Detta system har varit jättebra eftersom att skolavslutningarna inte krockar på samma sätt som det nu verkar komma att göra ..
Då vi går ut samma dag som niorna.

Någon ur studentkommittén som vet varför det blev så här?
(Jag förstår att det inte var ni som valde datum).

Jag har sett på filmen Avatar (på bio förstås) som handlar om en kille som vill rädda ett annat folks existens/hem. Detta folk (om ni sett på trailern så är det de där blå) finns på planeten Pandora som är en vacker skogsplanet. Mänskligheten (en del av den i alla fall) kommer till Pandora för att ta för sig av någon slags mineral som är värt otroligt mycket pengar. För att få tag i denna mineral måste människan förstöra lokalbefolkningens hem och såklart går det inte smärtfritt. Detta var inte bara en otroligt vacker och bra film utan den har även viktiga ståndpunkter.

För det första: Om det finns liv på en annan planet, ge tusan i dem! För det lär bara sluta på ett sätt: Någon dör!Om vi är starkare än de utomjordingar som vi upptäcker kommer vi (mänskligheten) att utnyttja dem och om de är tvärtom så kommer utomjordingarna utnyttja oss. Men detta är bara spekulationer från min sida, inget som har med filmen att göra egentligen.

För det andra: Kärleken och tilliten hos ett folk för att gemensamt utrota ett hot övervinner allt. Även om folket på Pandora hade hjälp från deras ande Enwya så tror jag ändå att om alla samsas och om alla har ett gemensamt mål så borde det gå att övervinna vad som än står i vår väg. Vare sig det handlar om ett hot från yttre rymden, en mobbare eller terrorister. Vi kan göra det, men det handlar om att tro och att lita på människor i vår närhet. Det är inte lätt, men vem har sagt att det ska vara det? Vi kanske t.o.m. måste förlåta mänskligheten, förlåta våra fiender för att nå till det mål vi har men vi måste även komma överrens för att det ska kunna gå.

Filmen Avatar tar bl.a. upp detta, men det jag har skrivit tills nu är endast mina egna åsikter och tolkningar. Det är en otroligt bra film som man inte kan låta bli att tycka om, för det är inte bara en animerad barnfilm, inte bara en krigsfilm, inte bara en snyft film, inte bara ett romantisk drama med sina lustiga repliker, nej, detta mina vänner är en film för alla smaker som tar upp något som kanske kan hända långt in i framtiden, en kamp för överlevnad och en kamp om sin tro.

Men det är en bit dit, hoppas jag! Till framtiden alltså! ;)
Gå och se filmen så förstår ni, den är sevärd!
Ha de tok bra å fortsätt gå på bio!
//Erika