Allt och ingenting.. Eller?
Paniken smyger sig faktiskt på en aning. Inte för att jag är sen med julklappsinköp eller så, nejdå utan för den alltför snart stundande studenten som praktiskt taget står vid dörren! Trodde aldrig att tiden kunde gå så fort, men sedan gymnasiestudiernas början har jag blivit motbevisad. Aldrig har jag gjort så mycket på så kort tid! Eller lite på lång tid, det beror på hur man ser det. I vilket fall som helst så blir jag lite nervös. Tänk om man inte skulle klara av allt det man tänkt sig i livet? Som min desperata önskan att bli polis, jag kanske rentutav är för kass för att komma så långt? Fast om det nu är något jag lärt mig under alla dessa år så är det väl det faktum att om man verkligen vill något så kommer det att funka. Så småningom om inte annat. Huga, man ska väl inte tänka för mycket. För det är en annan sak jag lärt mig - tänker man för mycket så blir man deprimerad eller får ångest! ;)
Nog om det, jag vill åka på Studentkryssningen. Nu. Så fort som det bara går. Jag tycker att det är ohyggligt synd att inte alla kunde följa med, men vi får väl busa med dem andra gånger istället! En sak man fasar inför den ändå är väl att allt kommer gå så fort att man tror att man drömt. Det är en mycket vanlig upplevelse jag haft de senaste åren. Det har hänt så mycket ovanligt, saker man inte brukar göra i vanliga fall bland annat, att det känns som att jag drömt. Men så verkar livet vara. Trots både bra och dåliga upplevelser så får man inse att livet går fort och att man faktiskt inte drömmer.
Sen finns det en sak jag skulle vilja erkänna. JAG ÄLSKAR MIN KLASS! Mer underbara, snälla, smarta och snygga vänner får man leta efter. Ni verkar kunna ställa upp i vått och torrt och det är för det jag älskar er! Vi har väl haft våra tvister ibland, men eftersom att vi delar äkta kärlek så överlever vi allt. Starkare gemenskap får man leta efter! Det är också lite ledsamt att vi nu till våren ska splittras efter 3 år. Jag skulle kunna säga att vi kommer att hålla kontakten, men jag är klok nog att inse sanningen att det kommer vi inte. Alla kommer att ha fullt upp på sina håll och man har faktiskt inte all tid - även om det är den mest rättvist fördelade resursen i världen. Vi har ju fullt upp nog redan nu. Men då vill jag säga er att den dag NI inte tror på er själva kommer jag att göra det. Jag vet vad ni är kapabla till och jag vet att ni kommer att gå långt. Och hör sen!
Se där, nu urartade det hela till att jag förklarar min kärlek till mitt kära SP3. Men en sak är säker - ni är värt vartenda smicker! Jag må vara en småtöntig, rödhårig (eller orange? Det tvistas om det där) dansfjant med dålig planering (ibland) men i det här fallet vet jag vad jag talar om.
Ha en fortsatt trevlig dag!
// Emma
Nog om det, jag vill åka på Studentkryssningen. Nu. Så fort som det bara går. Jag tycker att det är ohyggligt synd att inte alla kunde följa med, men vi får väl busa med dem andra gånger istället! En sak man fasar inför den ändå är väl att allt kommer gå så fort att man tror att man drömt. Det är en mycket vanlig upplevelse jag haft de senaste åren. Det har hänt så mycket ovanligt, saker man inte brukar göra i vanliga fall bland annat, att det känns som att jag drömt. Men så verkar livet vara. Trots både bra och dåliga upplevelser så får man inse att livet går fort och att man faktiskt inte drömmer.
Sen finns det en sak jag skulle vilja erkänna. JAG ÄLSKAR MIN KLASS! Mer underbara, snälla, smarta och snygga vänner får man leta efter. Ni verkar kunna ställa upp i vått och torrt och det är för det jag älskar er! Vi har väl haft våra tvister ibland, men eftersom att vi delar äkta kärlek så överlever vi allt. Starkare gemenskap får man leta efter! Det är också lite ledsamt att vi nu till våren ska splittras efter 3 år. Jag skulle kunna säga att vi kommer att hålla kontakten, men jag är klok nog att inse sanningen att det kommer vi inte. Alla kommer att ha fullt upp på sina håll och man har faktiskt inte all tid - även om det är den mest rättvist fördelade resursen i världen. Vi har ju fullt upp nog redan nu. Men då vill jag säga er att den dag NI inte tror på er själva kommer jag att göra det. Jag vet vad ni är kapabla till och jag vet att ni kommer att gå långt. Och hör sen!
Se där, nu urartade det hela till att jag förklarar min kärlek till mitt kära SP3. Men en sak är säker - ni är värt vartenda smicker! Jag må vara en småtöntig, rödhårig (eller orange? Det tvistas om det där) dansfjant med dålig planering (ibland) men i det här fallet vet jag vad jag talar om.
Ha en fortsatt trevlig dag!
// Emma
Kommentarer
Postat av: matte o pär
vi gillar dej också emma ;) och suger upp allt smicker som en snustorr disksvamp !!
Trackback
