mina30jag

Nu börjar julen komma närmare och närmare. Samtidigt blir man äldre och äldre. Julen är inte densamma nu som den var för ett x antal år sedan. Förut kunde man känna julkänslor så fort snön kom, och när adventsstakarna sattes upp i fönstren var man i extas. På julaftonsmorgon var man nära att implodera tack vare julens tryckvågor.

 

Så är det inte längre, inte för mig i alla fall. Nu vaknar man upp på julaftonsmorgon och tänker ”Ååh, vilken underbar dag”, som alla andra dagar ungefär. Sedan kommer Kalle Anka som man sett nästan för många gånger. Jag tror förresten att jag har somnat de senaste tre åren medan filmen om tomten som antastar dockan till den grad att den utbrister ”Mama!” håller på. Efter Kalle Anka börjar filmen ”Kan du vissla Johanna” som också går varje år, men den filmen är så mysig så den klarar jag faktiskt av att se, om det inte hade varit för att man äter julmat just då. FAN. Sedan sitter man och väntar tills alla har ätit klart och då går man till vardagsrummet och väntar på tomten. Tomten, i vårt fall, är min bror Peters svärfar som bryter på finska och har en soldriven trädgårdslampa som lykta. Efter detta någon gång så visas Karl-Bertils Jonssons julafton på teven, men eftersom öviksfolket som vi brukar fira jul hos är hedningar och inte ser på det så har jag missat det de senaste fem åren. Sedan är det dags för julklappsöppning och då måste man säga tack tusen gånger vilket blir jobbigt i längden. Jag brukar aldrig önska mig något numera heller, så jag är glad över det jag får, och det får följden att tacket koblir mer realistiskt. Förut var det bara lego i kubik som gällde, och fick man inte lego blev det liv i luckan! Kvällen avslutas sedan med sunktevetittning, vilket betyder att man ser på ”Dagissnuten” eller liknande B-film. Har jag för mig i alla fall.

 

Eller så gör man inget alls, utan går och lägger sig. Nu kanske det verkar som att jag hatar julen, och tycker det är någonting återkommande tråkigt. Så är det dock inte, det finns saker som är bra också. Gemenskapen och stämningen gillar jag, och att umgås med min släkt som jag annars inte träffar alltför ofta. En sak som jag tycker är dåligt med julen är att vi inte har spenderat en enda julafton hemma i Rossön sedan år 2004. Det var ett halvt decennium sedan. Även att det var längesedan min andra bror Michael var med oss på denna dag är också mindre kul. En sak till är att jag aldrig varit i kyrkan i Rossön på midnattsgudsjänst heller. Inte för att det låter så adrenalinhöjande, men jag har hört att det brukar hända något spektakulärt där. I övrigt är julen bra.

 

Det var min julbetraktelse. Tror jag. Igår köpte jag i alla fall lego i julklapp till min sexårige brorson. Jag tror jag kan skriva det här, för detta fall är nog ganska preskriberat innan han har lärt sig läsa. Kontentan av detta är att när jag slog in paketen fick jag en sådan lust att öppna paketen själv och bygga ihop det. Jag saknar allt vad lego innebar, vars tog denna guldålder vägen?

Nu är jag i övik, och jag ska gå och vräka i mig julmat nu. Jag vill tillägga även att jag skäms över att sitta vid datorn på julafton, speciellt nu när Kalle Ankas Julafton håller på för fulla muggar. Tiderna förändras. Fast det var väl ingen nyhet. Eller?

 

GOD JUL! / Christoffer