Svammel 3!
Back in Business! Ett nytt svammel av mig, fast egentligen så är nästan allt jag skriver här på bloggen svammel, om man tänker efter. Iaf, här är syftet att förhoppningsvis få Er att tänka er bort och glömma bort tiden en kort stund, men oftast så är det väl mest känslan av att man har förlorat tid efter att man har läst mina texter. Som jag har sagt förut så behöver ni inte läsa det här om ni inte vill. Det är helt och hållet frivilligt.
Huset var förstört. När han kom hem från skolan låg hans hem i ruiner. Han cyklade vidare. Grannarna stod och tittade på förödelsen, räddningsarbetare som försökte få fram överlevare bland vrakdelarna. Han cyklade till skogen. Tystnaden. Efter en dag och en natt utomhus cyklade han tillbaka till sitt hus. Folket hade nu gett sig av och kvar var endast aska och stenar. Han stannade där ett par minuter innan han cyklade vidare till banken. Han tog ut alla sina pengar de hade på kontot. Efteråt åkte han vidare till en affär och köpte en ryggsäck, ett enmanstält, en kniv, flintstål, en kompass, en karta, strumpor, en allvädersjacka och två rejäla kängor. Han packade ner det mesta som gick i ryggsäcken - en del saker fick han ha på pakethållaren. Han kollade på kartan, kollade sen med kompassen och cyklade i väg i nordvästlig riktning. Det var sista gången någon såg honom.
Fast utomhus råder ännu olustkänslorna.
På gårdens gröna lyster
glimrar glömskan.
Kom, och jag såg en kvinna.
Dataskärmen blinkar.
Det är väldigt signifikant av dem att vara inkapabla för systematisk desensibilisering när de råkar utför post-traumatisk stress. Faktum är att deras katarakter av smälek mot deras övermaga vederdeloman kväljer dennes ohemul, fast det är hög tid att de försöker utröna hur pass avhängig den moraliska, religiösa och ekonomiska mångfalden är för oss medborgare. Kanske att resultatet blir att de måste moderera bland alla avvita i riksdagen? Det vore i så fall onekligen ett ypperligt tillfälle att lysa hur pass facil deras tes äro: Livet är för tillfället permanent!
Ljudet, nej det dova mullrande surret
i örona
ger inte vika utan
fortsätter…
Det var en gång en löpare - en sprinter - som sprang snabbare än någon annan människa på jorden. Hans steg var fjäderlätta och man såg honom aldrig svettas. Han slog massviss med rekord och vann flertalet guldmedaljer. Efterhand började folk fråga hur han kunde springa så snabbt. Han sa ”Jag försöker föreställa mig att jag blir jagad av det absolut värsta tänkbara.” När han var tyst ett tag frågade folk vad det var. Han svarade: “Mig själv”.
Sen var det slut på frågorna.
- ”Vad i-”
- ”Pappersnäsdukar?”
- ”Men hur kom…”
- ”Det gjordes i Kina!”
- ”Jaså, jamen då förstår jag.”
- ”Gör du?”
- ”Hahaha!”
Jag förstod inte att döden var en sadist förrän det var försent. Jag är i trygghet nu hos mina föräldrar.
Jag förstår, säger jag. Och jag gör det. Fastän klockan visade fem minuter försent förstod jag vad han menade med det. Det var dags att fira min födelsedag utan att jag visste om det. Men vart är mamma, frågade jag. Det var då han blev tyst och gömde sig i tystnaden under de närmaste åren jag kom att leva med honom. Vi gick in till mitt rum där vi satte oss på sängen. Utan att säga något gav han mig sin klocka som visade fem minuter försent. Jag tittade på honom som om jag inte visste vad jag skulle säga. Fast det gjorde jag. Jag tänkte högt för mig själv »Jag förstår«, men vad för nytta skulle det vara att säga till en pappa som inte svarade tillbaka? Så jag var också tyst. Det var bekvämast så.
Varför sitter pappa på skrivbordet? Varför dinglar han med fötterna som ett litet barn? Kan det nämligen vara så att… pappa är ett barn?
Kommunismen i ett nötskal: Ta ifrån de rika och ge till de fattiga. Det var roligt hos Robin Hood när Prins John fick representera ”de rika” men när man själv eftersträvar rikedom vill man inget hellre än införskaffa sig X antal rävsaxar och X antal liter rävgift mot alla likasinnade ”rävar”.
- ”…och himlen skalv sju gånger för att visa världen att Gud var arg.”
- ”Du har begått dubbelt hor, herr Johansson?”
- ”Jajamän herr ordförande.”
- ”Du erkänner anklagelsen och är villig att ta på dig det fulla ansvaret som kommer därefter?”
- ”Helt precis, herr ordförande.”
- ”Gott, jag dömer dig därmed till 8 års homosexuell avgiftning.”
- ”Vafalls!”
- ”I sällskap av dussintals likasinnade medborgare av manligt kön kommer du att få smaka på hur en sann heterosexuell livsstil utförs i praktiken vilket förhoppningsvis kommer att bota din kroniska sjukdom när du väl lämnar fängelset.”
- ”Men snälla herr ordförande, hur kan ett umgänge bestående endast av män kunna bota mig? Behöves det ej någon person utav, hur ska jag säga, av kvinnligt kön för att råda bot på mitt dilemma?”
- ”Icke! Ett sexuellt begär till män kan endast släckas av män. Du måste lära dig att inse och förstå att män är något att se upp till, inte att åtrå. När du har lärt dig att handskas med män på ett heterosexuellt sätt kan du få träffa kvinnor, men inte förrän dess.”
- ”Och jag skall visa dig vilken formidabel motståndare jag kan vara!”
Jag misstänkte våldtäkt men brydde mig inte om att säga det vilket skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag för min del när jag bjöd hem honom på middag. Det började enkelt och skoningslöst med köttbullar och spaghetti, men utvecklade sig senare till ketchup och levande ljus. Innan jag visste ordet av hade rödvinet kommit fram och klockan slog nio. Det var då den riktiga passionen väcktes till liv och vi begav oss mot sovrummet. Dörren låstes, persiennerna drogs ner. Sängen!
Det var som det var. Eftersom det var söndagen. Vi trodde inte, och därför blev det inget. Så var det.
Han springer.
Skogen är hans, ingen annans.
Solljus.
Plötsligt smärtan!
Hjärtat skriker ut en klagosång,
musklerna spänns, dras ihop som en stålfjäder.
Han sjunker ner.
Lidandet finns i hans ansikte.
Ljud av hesa flämtningar.
Våt, fuktig jord.
Luft!
Mörker.
Slutet var lite mörkt. Det handlar om en löpare som får en hjärtattack och dör. Det är en tragisk paradox att en del motionärer, frisklevnadsmänniskor, dör i förtid, när de egentligen borde leva upp till en hög ålder. Nåja, jag ska inte analysera vartenda "svammel", det skulle bli alltför långrandigt.
Ha till godo!
