Väckt av nattens skräck
Det var en vanlig söndag kväll, morgondagen skulle erbjuda både skola och jobb och inget var så där speciellt annorlunda. Gick till sängs tidigt för tänkte att det var lika bra att vara utvilad inför efterkommande dags eskapader. Sömnen tog mig hastigt och lustigt på sängkanten och där låg jag - tungt sovande och lyckligt ovetandes om vad som skulle hända mig ju längre aftonen fortskred..
Efter en stunds orolig sömn började medvetandet sakta komma tillbaka och jag märkte där jag låg att någonting kittlade mig irritersamt på pannan. Ryckte lite på näsan, slog långsamt upp ögonen och tittade mot pannbenet. Det var då paniken grep tag i mig som ett skott från klar himmel.
EN VÄLDIGT STOR SPINDEL KRÖP ÖVER MITT ANSIKTE!
Med ett halvskrik svingade jag handen över ansiktet och lyckades slå bort spindeln men då kom nästa chock - jag såg inte vart den försvann. Med häftig andning ryckte jag tag i täcket och drog det snabbt över huvudet, allt för att hindra denna best att krypa tillbaks i ansiktet. Lyckades halvsomna efter en stund men vaknade med ett ryck och fick för mig att spindeln åter tagit sig tillbaks till ansiktet på mig men att den denna gång lyckats krypa in i munnen. Det käntes som om att någonting rörde på sig vid tungan. I vild förtvivlan började jag spotta och fräsa, kastade alla sängkläder på golvet och skakade allt för att se om jag kunde hitta spindeln, men förgäves. När jag tillslut förvissat mig om att spindeln inte var i närheten av varken sängen eller mina sängkläder kunde jag halvt lugnad lägga mig igen, men med stor vaksamhet och uppspärrade ögon. Kroppen måste ha övertalat sig själv att läget var under kontroll för jag vaknade sedan när klockan ringde på morgonkvisten. Tänk att man aldrig får sova ifred...
Efter en stunds orolig sömn började medvetandet sakta komma tillbaka och jag märkte där jag låg att någonting kittlade mig irritersamt på pannan. Ryckte lite på näsan, slog långsamt upp ögonen och tittade mot pannbenet. Det var då paniken grep tag i mig som ett skott från klar himmel.
EN VÄLDIGT STOR SPINDEL KRÖP ÖVER MITT ANSIKTE!
Med ett halvskrik svingade jag handen över ansiktet och lyckades slå bort spindeln men då kom nästa chock - jag såg inte vart den försvann. Med häftig andning ryckte jag tag i täcket och drog det snabbt över huvudet, allt för att hindra denna best att krypa tillbaks i ansiktet. Lyckades halvsomna efter en stund men vaknade med ett ryck och fick för mig att spindeln åter tagit sig tillbaks till ansiktet på mig men att den denna gång lyckats krypa in i munnen. Det käntes som om att någonting rörde på sig vid tungan. I vild förtvivlan började jag spotta och fräsa, kastade alla sängkläder på golvet och skakade allt för att se om jag kunde hitta spindeln, men förgäves. När jag tillslut förvissat mig om att spindeln inte var i närheten av varken sängen eller mina sängkläder kunde jag halvt lugnad lägga mig igen, men med stor vaksamhet och uppspärrade ögon. Kroppen måste ha övertalat sig själv att läget var under kontroll för jag vaknade sedan när klockan ringde på morgonkvisten. Tänk att man aldrig får sova ifred...
Kommentarer
Trackback
